Gud finns - det vet jag nu!

Ojojoj - igår hände nått speciellt. Jag hade en "nära döden" upplevelse. Jag var på teliabutiken för att hämta igen min mobil som jag haft på service. De hade då gått en vecka över tiden, totalt 21 dagar sen jag lämnade in mobilen till telia för att få skiten reparerad. Visst, jag hade tappat min reservmobil i sjön (läs tidigare inlägg) men minneskortet jag sparat mina 600 kontakter hade ju klarat sig - trodde jag... De är ju de som är viktiga, om mobilen gick att laga var ju skitsamma. Så där stod jag i butiken, hade precis startat telefonen, satt i minneskortet och försökte kopiera in kontakterna i telefonen igen. DET GICK INTE!!! Minneskortet hade gått sönder och allt var borta - alla bilder - alla låtar och framförallt alla kontakter...

"Ne fy fan, nu dör jag ordagrannt!" sa jag, och precis när första tåren var påväg att att blotta sig för allmänheten så säger killen jag lämnade in telefonen till "ja men hörru, jag tror jag sparade dom på mitt minneskort också, de där har hänt förut..."

Utan att riktigt veta så tror jag känslan jag fick går att likna med den man får, första gången man ser sitt barn vid födseln :) "Tack Du och tack Gud!" sa jag och lovade bort en krogfylla.

Idag mår jag sjukt bra och nu ska jag koppla in spotlights i köket!

Avslutningsvis tänkte jag bjuda på ett klipp från en av robbie willams spelningar som exakt 3 minuter in visar den ungefärliga kärleken jag har till min hjäte - Telia Tommy!



/S som i "Some day god will bless you to" - Soligt i Augusti och Spenat.
Puss!

Ps. Tack för alla mysiga kommentarer! ;)