Min Story om helgen kommer lite senare, men jag kände bara att Ni måste få chansen att läsa den här lilla historien som en mellanstadieelev skrivit om Kon. Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!
Historian om Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in til staden, men bara när den skal dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Konhar två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jeg inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig å magen ger den ost. I osten är det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har god luktsans... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
måndag 15 september 2008
Barn är väl för härliga!
kl.
13:32
Poesi av
spiJon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Haha, bästa historien jag hört.
Hahaha, det var väl kanske det sötaste jag läst i hela mitt liv.. :D
haha. underbar!
fick den på mail härrom veckan..
man blir så glad när man läser den:-)
Hihihi :D
Men jon,
de låter ju som du har skrivit det ;P ...?
För att vara anonym tycker jag du är lite väl fräck i påståendet att jag skulle vara skyldig till detta mästerverk :)
Nä, de var ju en komplimang.
Vilken kreativitet!
...men du tar det som du vill =)
(låt mej byta signatur då)
okej l eller i :) tack så hjärtligt! min vishet om vem du är förblir oförändrad :)
Jag bara måste sno den här! Kanske en av dom bästa jag läst.. Någonsin!!
Skicka en kommentar