Mitt i natten...

Klockan är 3:55 och jag ligger här hemma i sängen och lyssnar på musik som fyller mig med den typen av lugn som jag behöver nu. Livet är underligt ibland. Just nu gör jag allt som står i min makt för att försöka se det som händer ur en vinkel som berättar för mig att allt jag är med om, är en del i sagan om mitt liv, och det finns där oavsett om jag önskar så eller inte. Till för mig att analysera om jag vill, eller att lämna som orörda minnen i den osynliga ryggsäck som vi alla bär.

Det är inte enkelt, det ska förmodligen inte vara det heller. Och även fast jag inte vet hur jag ska tackla det jag känner så förstår jag varför jag tycker det är jobbigt. För när någon som kan få mig att vara lika lycklig som Nalle Puh i en bikupa ska åka iväg, så lämnas jag ju där. Utan bikupa. Som en fjäder utan hatt, som pricken utan i:t.

Vet inte hur tacksam man kan vara men i mitt liv är iaf musiken till mer hjälp än motorn i en bil.

I believe in You! /