Ljuset var tänt på bordet. Han hade suttit och stirrat rakt in i lågan en ganska lång stund innan han vaknade upp och insåg vad han höll på med. Han ruskade på huvudet samtidigt som han lite tyst viskade för sig själv "Nyårslöften - vilket jävla bullshit". Med kaffekoppen fylld till bredden satte han sig på sin plats i soffan och lindade en varm filt runt sina fötter. Med ett djupt andetag blåste han därefter liv i de kalla fingrarna och med en enkel knapptryckning matades högtalarna med det där lilla extra som behövdes för att väcka leklusten i honom. Det var dags för förändring. Nikotinbehovet skulle bytas ut mot något annat, nått som förde hans tankar från vardagen in i någonting nytt, något oförutsagt. 4 regler hade han satt upp; Det hade ingen betydelse om den blev älskad eller hatad, med hjälp av ER (om det finns intresse) och fantasin skulle den bli klar, och det innan årets slut. SpiJoN skulle skriva en bok.
"Han var en ensam och tystlåten man i 40års åldern. Att spegeln i hallen sett vackrare människor rådde det ingen tvivel om men det gjorde ingenting. Hans 185 centimeter var orubblig och de 95 kilon han bar, jordnära. Det hade han fått av sin mamma. Han saknade henne.
Han tyckte om att kliva upp tidigt på morgonarna, sätta på sig den sammetslena morgonrocken han fått julen -87, gå ner i köket för att koka sitt kaffe, skumläsa morgontidningen och titta på småfåglarna genom köksfönstret.
Huset han bodde i var stort. 8 rum och kök, två toaletter, en bastu, matkällare, en tvättstuga och ett pannrum där han eldade för att hålla huset varmt på vintern. På gården fanns 7 byggnader till. Alla klädda i finaste falu rödfärg. De hade tagit 2 månader längre tid att måla än han först trott, fast det spelade egentligen ingen roll, han visste redan att han var optimist när det gällde tid, och för det andra var det aldrig någon som kom och hälsade på heller.
Bakom huset stod en gammal husvagn, i den bodde Nalle. En stor mörkbrun häst av märket nordsvensk..."
Fortsättning följer...
Första frågan (och hela storyns viktigaste fråga)
Huvudrollsinnehavaren - Vad gör honom så speciell att en bok är värd att gå i hans namn?
Do you wanna play?
söndag 4 januari 2009
And the story begins!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Hmm...vad svår du är Jon! Du vet att jag inte kan låta bli sådant här. Nu kommer jag klura på den där hela dagarna :)
Det beror ju helt på vad det ska vara för typ av bok, skönlitteratur, thriller, what? :)
Första tanken som kom över mig är att det finns något ont i den här mannen, något som kommer över honom i och med ensamheten...
...eller...
...så är det något romantiskt, att det dyker upp en kvinna i hans liv eller något...
HAhahahhaaaaa!!! 185??? 95 kilo??? *asg* Jag är 179 o väger 53 kilo inklusive min C-kupa!!! :P NOT!!! Realistiskt!!! Det ska vara realistiskt!!! Då skulle jag läsa din bok!!! :P Sen är Nordsvensk en RAS, INTE ett MÄRKE!!! :D
Kram på dig smulan!!
///Annelie
Det beror, precis som Sandra säger, på vilken slags bok det är...
Jag tycker att det låter som att det finns spökpotential i huset...
Men givet är att du ska skriva en bok iallafall.. Den blir läsvärd
Hahaha - vadå realistisk? Farsan väger 95 och är 185... jag fattar ingenting :)
Meeri och Sandra. Det är ju för guds skull därför jag frågar. Vad är det för bok? :)
Erotisk triller det är väll det alla vill ha? Förutom jag, jag uppskattar med historiska romaner men en skopa erotik i ;)
Hum, fast det låter iof sig inte så sensuellt alls än så länge... jag ska ta och sova och nyktra till en aning så ska jag filosofera vidare imorgon.
För övrigt skulle du bara våga banga dansen på måndag...
hej.
Vad som gör honom speciell? Han har ditt intellekt och din sexappeal...mitt i den klassiska "ensam-ungkarl-på-landet" framställningen.. Det här blir spännande! :-)
Det som gör att denne man ska tillägnas en bok är helt enkelt att ingen annan skulle få vetskap om hans vardag om inte DU skriver om honom.. Han är en sån man "som ingen ser" och även dessa människor har en historia som bör läsas av just dom som "inte ser"...
Jag är beredd att hålla med Lindan faktiskt... Varför inte skriva en bok om någon som inte är någon speciell, men visa just på hur speciell man är ändå. En liten tribute till de vanliga människorna... Som ändå är de som är samhällets ryggrad och som är alla de människorna vi älskar? För att visa hur saknad en människa är/kan bli som inte 'var någon speciell'
Shit va djupa Ni är ;) Jag har en liten suprice på ingång tror jag. Dans ikväll dock så det får bli i morgon tisdag :)
Annars kan man kalla platsen han bor på Andviken.... :)
Skicka en kommentar