Osså var de över...

De är så sjukt. Att man på två dagar kan tanka så mycket livsenergi att de räcker i månader framöver. I helgen var de dags igen. Det är huddik-maran jag pratar om. Så för Er som inte gillar dans är nog den här texten väldigt svårtolkad.

De går som inte riktigt beskriva. De närmaste jag kommer är nog känslan man får när man kommer in i andra andning under en joggingtur i de absolut finaste vädret ever, blandat med glädjen i folks ögon under inledningen av en festival (typ som yran), ihop med mättnadskänslan när man ätit sin favoritmat och samtidigt en gnutta av hur de känns att ha klarat de där provet på gymnasiet som Du inte trodde gick att klara. Ja exakt så! ungefär...

Helgens roligaste var nog ändå när jag och en kompis från Falun gick hem mot hotellet efter efterfesten. Klockan var väl typ 4 när vi gick förbi ett skyltfönster till en fotoataljé och ser hur oroväckande levande personerna i fönstret såg ut att vara. En av killarna springer till dörren och frågar om vi skulle kunna ställa upp på några bilder och så blev de. Så han och hans två kompisar, alla typ proffsfotografer, riggade upp järnet med blixtar och grejer. Skitkul var de, trots vår obefintliga energinivå efter 8 timmars dansande, och sen gick vi hem med ett visitkort var och löfte om att få de bilder som eventuellt blev bra :)

Lyckades även få med mig ett helt set av de finaste sängkläder Stat hotell Hudiksvall har att erbjuda - de klär min kingsize otroligt bra :) Innan jag lägger mig och kramas med dem så tänkte jag bjuda på en låt med Erik Hassle. Den heter Hurtful och jag svär på gud att den kommer "dödas" av radio Rix inom några veckor. När de hittat rätt på den. Hoppas Ni gillar! :)



Sköt om Er!
/SpiJoN som i returnS to the dancefloor. Strålande roligt, Sömnbrist och Samarin.