Levande och vackert!

Jag blev frågad häromdagen varför jag inte skrivit på ett tag på bloggen. De är intressant det där. Vad har man en blogg till egentligen. För mig är det ingen förpliktelse jag åtagit mig att fullfölja för att tillfredställa någons behov av insikt i mitt tidsfördriv - kallat livet. Sorry för den meningen men jag kände bara för det :) Jag personligen skriver för att få ur orden i mitt huvud. Orden som jag inte använder i en vanlig konversation. Utan de där krångliga meningarna som kan vara ack så skönt att bara få spotta ut på papperet, som i det här fallet är en blogg.

Så varför bloggar du kan du ju tänka efter en stund på? Finns det nått svar?

Sen sist har jag med hjälp av Oscar hittat rätt på en ny favorit - Ray La Montagne heter han. Som gjord för den unplugged präglade musiken han spelar. Och det han sjunger, levererar han med en sån sjuk inlevelse att vilken idoldeltagare som helst, i sammanhanget framstår som en totalt utslagen singstar artist. Jag hittar vissa likheter med känslan jag får i kroppen när min vän Micke berättar om hur hans två veckor gamla dotter sakta flyter fram genom livet. Vackert, sprakandes levande och ärligt. Men det är fortfarande inte rätt, för frågar du mig finns det inga ord som på ett ärligt sätt kan beskriva hur det är att lyssna på bra musik... Än en gång rekommenderar jag att Ni använder hörlurar om Ni ska lyssna, annars tappar man halva känslan.

Hoppas Ni gillar!



Hörs nästa gång!
/S som i solen har gått i ide och SpiJoN